Ork

Nu är det torsdag, arbetsveckan är nästan slut och har jag hunnit fundera en del, i synnerhet på mina relationsgrubblerier. Det jag kommit fram till, eller iaf frågat mig själv, är om det verkligen är värt att längta efter någon som redan är upptagen, och som numera visar så lite uppmärksamhet tillbaka.

Jag skickade ett meddelande häromdagen som jag inte fått svar på än, och även om tjejen i fråga sa att hon skulle ha mycket att göra på dagarna i denna veckan så är det inte så jäkla svårt att bara svara. Om hon inte heller bara skickar ett sms och frågar hur jag har det (som hon brukade göra för ett par-tre veckor sedan), så tolkar det jag som att hon inte bryr sig speciellt mycket om det längre. Det kan lika gärna vara mitt katastroftänk som kommit igång, men om man tänker mycket på någon, visar man inte det på något sätt då? Jag försökte ju göra ett försök att få snacka med henne för en vecka sedan, men det misslyckades, och hon har inte precis ringt tillbaka heller. Jag har även snackat om att jag vill träffa henne så snart som möjligt så vi kan få träffas och snacka igenom saker o ting, men även där har mottagandet varit svalt. Om det beror på ett tajt schema eller ointresse vet jag inte, vet bara att hon inte känner att hon kan träffa mig utan att dra en vals för sin kille, och att hon trots allt har mycket att förlora jämfört med mig.

Men tja...de senaste två veckorna har kontakten mellan oss varit minst sagt sporadisk jämfört med hur det varit de senaste två månaderna eller så. Då kändes det verkligen som att det fanns en lika stor vilja från henne att se vart det bär, men det senaste har det känt som det helt har försvunnit. Just nu känner jag mig lite som en plan b för henne, en tröst när pojkvännen inte levererar och som passar när det passar henne. Var ju i en sådan situation för ganska precis ett år sen...

Denna veckan känns trots allt bättre än den förra, känns lite som hon har markerat en ståndpunkt med sin frånvaro i kontakten med mig. Vet ju inte om det är så, men det känns iaf mer som att jag inte är lika intressant, men helst vill jag ju veta. På ett sätt vill jag helst bara fråga henne om hon känner nåt alls för mig, och be om ett svar om vi ska starta nåt nytt eller inte, mest för att slippa känna osäkerheten och saknaden. Det är ju egentligen det enda rätta för mig, det är ju inte meningen att jag stundtals ska må dåligt över det här...samtidigt vill jag ligga lågt och vänta o se hur det utvecklar sig, men jag kan ju inte vänta hur länge som helst, och det ska man inte heller. Oftast är det ju bättre att smida medan järnet är varmt...

Om jag ska gissa hur det kommer bli, så tror jag antingen att hon inte kommer vilja satsa på mig utan stanna kvar hos sin kille, eller så kommer jag tröttna på väntandet och skita i henne och gå vidare. Troligen kommer längtan efter henne ändå inte försvinna, men iaf inte bli så intensiv att den är jobbig. Nu ska jag iaf inte höra av mig något till henne så får hon ta initiativet, så lär jag se hur länge det kommer dröja.

Vintertid

Så, fr o m idag så är det officiellt vintertid. Blä. Enda positiva är väl att man fick en extra timme under natten, haha...

Känns väl lite på psyket att man vet att det är ett antal månader i mörker o kyla framför oss, är lite tröttare och hängigare nu än annars, fast värst blir det nog under nov-dec, man jag försöker iaf hålla fanan högt :)

Skrev högskoleprovet igår, och det gick lite bättre än i våras...har jag tur så höjer jag mig ett snäpp på poängskalan, och isåf går det åt rätt håll. Matematiken & statistiken gick som väntat åt skogen, engelskan gick faktiskt lite sämre än i våras men de två svenskadelarna gick över all föräntan. Får hålla tummarna för att jag höjer mig iaf...

Kärlekslivet (eller bristen på ett) går väl sådär...exet jag bekymrade mig om i senaste inlägget var helt obefogat visade det sig när hon kom in på msn i fredags, hon hade bara jobbat och spelat WoW hela veckan, och skyllde på att hon aldrig minns när hon fått sms när hon sovit. Hon jobbar ju lite skumma tider, så jag kan förstå att man kanske inte direkt reagerar om det plingar till mitt under sömnen. Men...känns ändå att jag kommit till insikten att jag återigen kanske gjort mig lite för beroende av hennes uppmärksamhet för mitt eget bästa. Nån jag snackade med under veckan sa att det bara var naturligt för att jag tycker om henne såpass mycket, och det är ju sant. Nackdelen med det är att jag inte är säker på att hon känner lika mkt tillbaka, för isåf hade hon ju hört av sig till mig, oavsett om hon sett mina sms eller inte?
Har snackat en del med henne på msn både fredag o lördag kväll, och spontant känns det inte riktigt som hon känner likadant för mig som för en månad sedan. Kan ju självklart bero på andra saker förstås, men man börjar lätt tvivla om det verkligen finns nåt där eftersom vi inte ens har pratat med varandra på telefon eller träffats än.

Har dessutom visat intresse för att jag vill prata med henne på telefon, flera gånger, men har inte blivit av än. Slog en signal, eller två faktiskt, i fredags men fick bara ett sms några minuter senare om att hon var upptagen med att dricka öl med några vänner, så där sket det sig. Sånt gör att jag känner mig lite dum, som att jag gärna vill komma henne närmre men att hon inte vill det...eller iaf inte vill det så mkt att hon tänker på det när hon har tid.

Tja, nu svamlar jag mest här, men skriver bara för min egen skull ändå. Slutsatsen man kan dra är väl att det inte är så konstigt att man nästan mår dåligt över att inte kunna få ha tätare kontakt när man längtar efter någon, och att jag därför faktiskt borde tänka mer på mig själv och mindre på henne. Det är ju vad hon tycker dessutom...inte så konstigt med tanke på att hon redan har en kille hon måste bry sig om. Problemet är väl för mig att hon redan har fått mitt intresse såpass mycket, så nu kommer jag nog inte kunna släppa henne om inget väldigt negativt ändrar min inställning, alternativt om hon skulle säga att det inte är nån idé att jag suktar.
Visst, jag är attraherad av ett flertal andra tjejer, men det är mest av sexuell och/eller vänskaplig art och inte för nåt mer än så...uscha, vad ska jag göra?

Hösttrött

Så har det hunnit gå ännu en månad sen jag skrev senast...ingen idé att ha dåligt samvete över det, jag har helt enkelt inte riktigt haft ork att logga in här. Höstrusket har kommit till Sverige, och dagarna blir kortare och kortare. Jag har en förkylning som inte gett sig än och var hemma från jobbet några dagar i förra veckan, och tröttheten som alltid kommer framåt hösten är redan här.

På lördag ska jag skriva högskoleprovet, och ikväll hade jag tänkt sitta och plugga matte för att förbereda mig, men har inte orkat än så länge och kommer nog inte orka sen heller så det får blir imorgon efter jobbet istället. Har tyvärr grubblat en del under dagen och oroat mig, vilket tar nog med energi som det är. Förra helgen snackade nämligen jag och mitt ex om att kanske träffas denna veckan, men har inte hört ett ljud från henne sen i måndags morse, trots att jag skickat ett par sms sen dess och frågat hur planerna ser ut, och hon har inte varit inne på msn heller. Jäkligt konstigt...hon brukar alltid komma in på msn när hon är hemma och har lite tid över, eller svara på mina sms. Är lite bekymrad, antingen kan nåt ha hänt henne eller så finns det en annan anledning till att hon inte svarat. Eller så finns det en väldigt naturlig förklaring, vilket är det jag borde tänka, och jag borde verkligen inte oroa mig som jag gör just nu. Hon är ju inte ens min flickvän...suck

Jaja, det kommer väl lösa sig på nåt sätt, förr eller senare. Hoppas bara hon inte stänger ute mig av nån anledning.

Ojoj, långt blogguppehåll...

Värst, över en månad utan att ha skrivit nåt, och ändå har det hänt en massa!

Jag köpte teven som jag hade funderat på, en 46" Samsung 656, helt underbar men fan vad pank jag blev efteråt. Idag kom dock löningen, så nu kan jag börja leva igen!

Annars så har, väldigt förvånande, min exflickvän uttalat sina känslor för mig, vilka lyckosamt nog lutar åt samma håll som mina känslor för henne :D Jag snackade på msn i timtals med henne senaste helgen (kom i säng runt halv fem både fredag o lördag), och det var då det kom fram...hon hade försökt dölja det för mig ett tag nu, med tanke på att hon har pojkvän (sambo) så hade hon en hel del samvetskval nu. Stackars henne...

Men två saker har jag mer eller mindre kommit fram till ang. henne iaf: känslorna jag har för henne är inte bara nostalgiska minnen, utan nya känslor. Det andra är att jag med största säkerhet vill göra ett nytt, seriöst försök med henne. Vi ska iaf ses under hösten och träffas på ett kafé eller så och prata ut ordentligt. Först ville hon hälsa på hos mig, men det kröp fram att hon kanske inte skulle kunna motstå frestelsen...och jag vill inte att det ska hända nåt dumt medan hon har kille, inte hon heller för den delen.

Jaja...nu försöker jag bara hålla huvudet kallt, så gott det går. Faktum är att jag har ändå tänkt en hel del på henne under veckan, och fan vad jag längtar efter henne. Uschabuscha...men det ger sig, på nåt vis :)

Fortfarande vid liv

En hel arbetsvecka + en dag har förflutit efter semestern, och jag lever fortfarande! Det var faktiskt inte så svårt att komma tillbaka som jag hade befarat, men att vända tillbaka dygnet var en annan femma...jag kom inte i säng före midnatt en enda dag i förra veckan :O Även igår var det sent, men annars ska det nog gå fint...

Annars då? jovars, i fredags träffade jag ett par kompisar/arbetskamrater, var ute och åkte lite i stan och blev t o m kollad mot brottsregistret av polisen. Nu känner jag mig nästan kriminell!

I lördags var jag och såg The Dark Knight på bio i götet med en tjejkompis (som jag dessutom nyss fick reda på att hon blivit singel). Det var mycket trevligt, och lite spännande...jag har haft sex med henne tidigare för ett par år sen, och hon gillar att retas med mig vilket är lite frustrerande eftersom hon är het men då var en upptagen ung kvinna. Nu är hon dock som sagt nybliven singel, så jag tänker sätta in en stöt så småningom...vore inte fel att se vad hon lärt sig sen senast :P gäller att smida medans järnet är varmt...en annan (mindre nära) tjej jag känner blev singel i helgen oxå, så...ja det känns lite som godispåsen öppnat sig, haha...

Intrycken från exflickvännen jag tidigare skrivit om var överdrivna, inte helt oväntat. Jag hörde väl det jag ville höra från henne som jag misstänkte. Jag har iaf accepterat att jag det glöder lite för henne inom mig än, och att det är synd att det gick som det gick på den tiden...men det är inget jag kan gå och längta efter, mår bara dåligt av det. Faktum är att senast jag snackade med henne på msn kom vi in på känslomässiga saker, och jag blev faktiskt så påverkad av det att jag började gråta...kändes verkligen som jag saknade henne =/
Nu var det några dagar sen det hände, och jag har inte snackat med henne sen dess, och det känns faktiskt bra. Verkar som kontakt med henne utlöser gamla känslor ganska rejält, vilket borde bevisa att jag antagligen aldrig kommer kunna nöja mig med att se henne som något annan än min egen. I vilket fall som helst så är det iaf inte i vägen för mitt övriga känsloliv, eftersom det inte finns nåt som säger att jag kan få tillbaka henne. Blir hon singel samtidigt som jag är det så kan det ju vara värt ett försök (som vi bägge tydligen är villiga att ge en chans), men jag tänker iaf inte gå och vänta på att det ska inträffa. Finns alldeles för många andra tjejer som är goa och värda uppmärksamhet...

Sista dagen på semestern = ångest

Usch, idag regnar det ute, är grått och imorgon ska man dessutom tillbaka till jobbet igen...suck. Det blir väl egentligen inte så hemskt, men segt att behöva återgå till (den grå) vardagen igen. Måste iaf säga att fyra veckors ledighet har varit behövligt, känns som det gått ännu längre tid, vilket bara är positivt. Har faktiskt en sparad semestervecka kvar nu, men tanken är att jag ska använda den i höst till en intensivkurs för b-kort.

Annars så...tja, sista semesterveckan har inte varit speciellt spännande. Kom hem i tisdags från ett besök hos mamsen, sen dess har jag i stort sett bara varit hemma. Såg på Smokin' Aces med en kompis i torsdags, och på Heat med en annan polare igår. alltid trevligt iaf. I fredags hade jag dessutom tänkt ringa komvux och snacka med en syo, men glömde bort det...så får se till att få gjort det under den kommande veckan så jag kan komma igång med att plugga matte b på kvällarna.

Annars suger det ordentligt i köptarmen nu, en ny tv lockar ordentligt...om två veckor blir det köp iaf! Kommer svida i plånboken, men kommer vara gött att ha i höst och vinter när man ändå bara sitter ensam hemma i mörkret efter jobbet och försöker att inte känna sig ensam :P Ser även fram emot att träffa min exflickvän, när det nu blir av. Har iaf bestämt mig för att jag vill träffa henne, och beroende på vad jag känner efter det så får jag se om jag vill ha tillbaka henne eller ej...men det får framtiden utvisa, jag har egentligen ingen brådska (fast jag är ruskigt sugen på både sex o kärlek iofs), men men...en sak i taget!

Sista sommardagen?

...om man får tro vädergudarna på SMHI iaf. Jag är lite kluven, har hållt mig inomhus mestadels under den senaste tidens värmebölja. Dels pga att ingen varit tillgänglig för att hitta på något, dels för att det trots allt varit svalare inomhus än i solen. Känns ganska trist att tänka på att jag varit inomhus och svettats ist för att ha varit ute och gjort roliga saker...men vad ska jag göra för kul ensam? Det enda jag kan komma på är att gå ut och promenera själv, men hur kul är det i längden...blä. Jag kanske bara har dålig fantasi, men känns som att en tjej är det som behövs för att aktivera mig. Mycket lättare och roligare att göra saker om det finns någon som nästan alltid vill umgås med en.

Läste faktiskt häromdagen på Aftonbladet tror jag det var, en kille på ~32 år som hatade semestern med det fina vädret, inkl alla förälskade par som syntes överallt. Han hade sån ångest över att vara den enda singeln bland sina vänner att han hellre hade jobbat hela sommaren än vara ledig och upptäcka att det inte finns något att göra, om man vill göra nåt tillsammans med någon. Måste faktiskt säga att jag känner mig lite likadan, även om det inte är riktigt såå illa. Jag klarar mig faktiskt bra på egen hand, men...jag är ensam och gör i stort sett inget utanför lägenheten efter jobbet året runt, så det känns som det är NU jag vill passa på! Men vad gör man de dagar (som idag) då alla vänner antingen är bortresta, sommarjobbar eller dylikt? Tja, man sitter och lusläser alla hemsidor jag brukar besöka :P

Värst är nog att jag som jag tidigare skrivit om börjat sakna min senaste ex-flickvän. Som tur är så är hon oxå bortrest, så jag har tid på mig att fundera lite utan intryck från henne. Jag måste komma på om jag bara längtar efter "någon" i mitt sällskapsbehov, eller om jag verkligen har känslor kvar för henne...det är antagligen en kombination av bägge. Imorrn ska jag iaf åka till mamsen över helgen, blir skönt att komma bort från mina fyra väggar lite.