Ork

Nu är det torsdag, arbetsveckan är nästan slut och har jag hunnit fundera en del, i synnerhet på mina relationsgrubblerier. Det jag kommit fram till, eller iaf frågat mig själv, är om det verkligen är värt att längta efter någon som redan är upptagen, och som numera visar så lite uppmärksamhet tillbaka.

Jag skickade ett meddelande häromdagen som jag inte fått svar på än, och även om tjejen i fråga sa att hon skulle ha mycket att göra på dagarna i denna veckan så är det inte så jäkla svårt att bara svara. Om hon inte heller bara skickar ett sms och frågar hur jag har det (som hon brukade göra för ett par-tre veckor sedan), så tolkar det jag som att hon inte bryr sig speciellt mycket om det längre. Det kan lika gärna vara mitt katastroftänk som kommit igång, men om man tänker mycket på någon, visar man inte det på något sätt då? Jag försökte ju göra ett försök att få snacka med henne för en vecka sedan, men det misslyckades, och hon har inte precis ringt tillbaka heller. Jag har även snackat om att jag vill träffa henne så snart som möjligt så vi kan få träffas och snacka igenom saker o ting, men även där har mottagandet varit svalt. Om det beror på ett tajt schema eller ointresse vet jag inte, vet bara att hon inte känner att hon kan träffa mig utan att dra en vals för sin kille, och att hon trots allt har mycket att förlora jämfört med mig.

Men tja...de senaste två veckorna har kontakten mellan oss varit minst sagt sporadisk jämfört med hur det varit de senaste två månaderna eller så. Då kändes det verkligen som att det fanns en lika stor vilja från henne att se vart det bär, men det senaste har det känt som det helt har försvunnit. Just nu känner jag mig lite som en plan b för henne, en tröst när pojkvännen inte levererar och som passar när det passar henne. Var ju i en sådan situation för ganska precis ett år sen...

Denna veckan känns trots allt bättre än den förra, känns lite som hon har markerat en ståndpunkt med sin frånvaro i kontakten med mig. Vet ju inte om det är så, men det känns iaf mer som att jag inte är lika intressant, men helst vill jag ju veta. På ett sätt vill jag helst bara fråga henne om hon känner nåt alls för mig, och be om ett svar om vi ska starta nåt nytt eller inte, mest för att slippa känna osäkerheten och saknaden. Det är ju egentligen det enda rätta för mig, det är ju inte meningen att jag stundtals ska må dåligt över det här...samtidigt vill jag ligga lågt och vänta o se hur det utvecklar sig, men jag kan ju inte vänta hur länge som helst, och det ska man inte heller. Oftast är det ju bättre att smida medan järnet är varmt...

Om jag ska gissa hur det kommer bli, så tror jag antingen att hon inte kommer vilja satsa på mig utan stanna kvar hos sin kille, eller så kommer jag tröttna på väntandet och skita i henne och gå vidare. Troligen kommer längtan efter henne ändå inte försvinna, men iaf inte bli så intensiv att den är jobbig. Nu ska jag iaf inte höra av mig något till henne så får hon ta initiativet, så lär jag se hur länge det kommer dröja.

Vintertid

Så, fr o m idag så är det officiellt vintertid. Blä. Enda positiva är väl att man fick en extra timme under natten, haha...

Känns väl lite på psyket att man vet att det är ett antal månader i mörker o kyla framför oss, är lite tröttare och hängigare nu än annars, fast värst blir det nog under nov-dec, man jag försöker iaf hålla fanan högt :)

Skrev högskoleprovet igår, och det gick lite bättre än i våras...har jag tur så höjer jag mig ett snäpp på poängskalan, och isåf går det åt rätt håll. Matematiken & statistiken gick som väntat åt skogen, engelskan gick faktiskt lite sämre än i våras men de två svenskadelarna gick över all föräntan. Får hålla tummarna för att jag höjer mig iaf...

Kärlekslivet (eller bristen på ett) går väl sådär...exet jag bekymrade mig om i senaste inlägget var helt obefogat visade det sig när hon kom in på msn i fredags, hon hade bara jobbat och spelat WoW hela veckan, och skyllde på att hon aldrig minns när hon fått sms när hon sovit. Hon jobbar ju lite skumma tider, så jag kan förstå att man kanske inte direkt reagerar om det plingar till mitt under sömnen. Men...känns ändå att jag kommit till insikten att jag återigen kanske gjort mig lite för beroende av hennes uppmärksamhet för mitt eget bästa. Nån jag snackade med under veckan sa att det bara var naturligt för att jag tycker om henne såpass mycket, och det är ju sant. Nackdelen med det är att jag inte är säker på att hon känner lika mkt tillbaka, för isåf hade hon ju hört av sig till mig, oavsett om hon sett mina sms eller inte?
Har snackat en del med henne på msn både fredag o lördag kväll, och spontant känns det inte riktigt som hon känner likadant för mig som för en månad sedan. Kan ju självklart bero på andra saker förstås, men man börjar lätt tvivla om det verkligen finns nåt där eftersom vi inte ens har pratat med varandra på telefon eller träffats än.

Har dessutom visat intresse för att jag vill prata med henne på telefon, flera gånger, men har inte blivit av än. Slog en signal, eller två faktiskt, i fredags men fick bara ett sms några minuter senare om att hon var upptagen med att dricka öl med några vänner, så där sket det sig. Sånt gör att jag känner mig lite dum, som att jag gärna vill komma henne närmre men att hon inte vill det...eller iaf inte vill det så mkt att hon tänker på det när hon har tid.

Tja, nu svamlar jag mest här, men skriver bara för min egen skull ändå. Slutsatsen man kan dra är väl att det inte är så konstigt att man nästan mår dåligt över att inte kunna få ha tätare kontakt när man längtar efter någon, och att jag därför faktiskt borde tänka mer på mig själv och mindre på henne. Det är ju vad hon tycker dessutom...inte så konstigt med tanke på att hon redan har en kille hon måste bry sig om. Problemet är väl för mig att hon redan har fått mitt intresse såpass mycket, så nu kommer jag nog inte kunna släppa henne om inget väldigt negativt ändrar min inställning, alternativt om hon skulle säga att det inte är nån idé att jag suktar.
Visst, jag är attraherad av ett flertal andra tjejer, men det är mest av sexuell och/eller vänskaplig art och inte för nåt mer än så...uscha, vad ska jag göra?

Hösttrött

Så har det hunnit gå ännu en månad sen jag skrev senast...ingen idé att ha dåligt samvete över det, jag har helt enkelt inte riktigt haft ork att logga in här. Höstrusket har kommit till Sverige, och dagarna blir kortare och kortare. Jag har en förkylning som inte gett sig än och var hemma från jobbet några dagar i förra veckan, och tröttheten som alltid kommer framåt hösten är redan här.

På lördag ska jag skriva högskoleprovet, och ikväll hade jag tänkt sitta och plugga matte för att förbereda mig, men har inte orkat än så länge och kommer nog inte orka sen heller så det får blir imorgon efter jobbet istället. Har tyvärr grubblat en del under dagen och oroat mig, vilket tar nog med energi som det är. Förra helgen snackade nämligen jag och mitt ex om att kanske träffas denna veckan, men har inte hört ett ljud från henne sen i måndags morse, trots att jag skickat ett par sms sen dess och frågat hur planerna ser ut, och hon har inte varit inne på msn heller. Jäkligt konstigt...hon brukar alltid komma in på msn när hon är hemma och har lite tid över, eller svara på mina sms. Är lite bekymrad, antingen kan nåt ha hänt henne eller så finns det en annan anledning till att hon inte svarat. Eller så finns det en väldigt naturlig förklaring, vilket är det jag borde tänka, och jag borde verkligen inte oroa mig som jag gör just nu. Hon är ju inte ens min flickvän...suck

Jaja, det kommer väl lösa sig på nåt sätt, förr eller senare. Hoppas bara hon inte stänger ute mig av nån anledning.