Fortfarande vid liv

En hel arbetsvecka + en dag har förflutit efter semestern, och jag lever fortfarande! Det var faktiskt inte så svårt att komma tillbaka som jag hade befarat, men att vända tillbaka dygnet var en annan femma...jag kom inte i säng före midnatt en enda dag i förra veckan :O Även igår var det sent, men annars ska det nog gå fint...

Annars då? jovars, i fredags träffade jag ett par kompisar/arbetskamrater, var ute och åkte lite i stan och blev t o m kollad mot brottsregistret av polisen. Nu känner jag mig nästan kriminell!

I lördags var jag och såg The Dark Knight på bio i götet med en tjejkompis (som jag dessutom nyss fick reda på att hon blivit singel). Det var mycket trevligt, och lite spännande...jag har haft sex med henne tidigare för ett par år sen, och hon gillar att retas med mig vilket är lite frustrerande eftersom hon är het men då var en upptagen ung kvinna. Nu är hon dock som sagt nybliven singel, så jag tänker sätta in en stöt så småningom...vore inte fel att se vad hon lärt sig sen senast :P gäller att smida medans järnet är varmt...en annan (mindre nära) tjej jag känner blev singel i helgen oxå, så...ja det känns lite som godispåsen öppnat sig, haha...

Intrycken från exflickvännen jag tidigare skrivit om var överdrivna, inte helt oväntat. Jag hörde väl det jag ville höra från henne som jag misstänkte. Jag har iaf accepterat att jag det glöder lite för henne inom mig än, och att det är synd att det gick som det gick på den tiden...men det är inget jag kan gå och längta efter, mår bara dåligt av det. Faktum är att senast jag snackade med henne på msn kom vi in på känslomässiga saker, och jag blev faktiskt så påverkad av det att jag började gråta...kändes verkligen som jag saknade henne =/
Nu var det några dagar sen det hände, och jag har inte snackat med henne sen dess, och det känns faktiskt bra. Verkar som kontakt med henne utlöser gamla känslor ganska rejält, vilket borde bevisa att jag antagligen aldrig kommer kunna nöja mig med att se henne som något annan än min egen. I vilket fall som helst så är det iaf inte i vägen för mitt övriga känsloliv, eftersom det inte finns nåt som säger att jag kan få tillbaka henne. Blir hon singel samtidigt som jag är det så kan det ju vara värt ett försök (som vi bägge tydligen är villiga att ge en chans), men jag tänker iaf inte gå och vänta på att det ska inträffa. Finns alldeles för många andra tjejer som är goa och värda uppmärksamhet...